Vad besviken jag blir. Jag var nyss upp på sjukhuset för att ta prover för min reumatism, passade samtidigt på och frågade vart jag skulle vända mig och jag ville börja ge blod igen. Som jag alltid gjort. Jag fick information och vart jag skulle gå och gick dit. Eftersom jag inte fick ge när jag var gravid. Hon letade upp mina uppgifter i datan för att kunna sätta igång. Då jag säger utan att tror att det ska ha någon betydelse..
" Det enda som har hänt sedan jag blev gravid är att jag fått reumatism"
Ja då får du tyvärr inte ge, svara hon. Varav jag undrar om jag aldrig kommer få ge blod igen? Nä, tyvärr. Du har en infektion i kroppen.
Jag blev faktiskt förvånad över att jag reagerade så starkt, men jag blev faktiskt lite ledsen. Här vill man hjälpa till med får inte. Det är en sådan liten uppoffring från mig som kan rädda en annan människas liv. Nu får jag inte längre känna att jag att jag gör något för mänskligheten. Allt för den här förbannade sjukdomen. Tänk att man aldrig ska sluta att bli påmind om den.
Att vara 26år och ha reumatsim är faktiskt inget jag ens önskar min fiende.
Jag hoppas ni som kan och får, ger blod. Det är något varje människa borde gör här i livet. Åtminstone en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar