Hej på er!
Nu får man verkligen vara på sin vakt. Strax innan Gina blev 1,2 år började klättraregenskaperna komma smygande. Då hon bestigit gåstolen ett x antal gånger började hon söka nya utmaningar. Är Gina i vardagsrummet och en annan är på toa en snabbis tex, kan jag lova att ungen sitter uppe i soffan när jag kommer tillbaka. Vilket egentligen är helt okey och inte alls så hemskt om det inte hade varit så att hon springer från ena sidan till den andra. Slänger sig framåt, kastar sig baklänges... En vacker dag kommer denna ungen slå sig ordentligen. Och det jag är rädd för att hon ska ramla så illa så hon ramlar av soffan men på vägen ner slår huvudet i kanten av vardagrums bordet, eller ansiktet. Så hon får hörnkanten i ögat eller slår sönder näsbenet eller vad som helst. En olycka händer så lätt. Hur gör ni? Tar ni bort vardagrums bordet? Låter ungen aldrig vara själv? Eller låter ni ödet ha sin gång?
Jag skrämmer upp mig själv hela tiden med såna här hemska tankar. Alltså skit hemska tankar. Om hon tex har fått tag i en penna och springer runt är jag så rädd att hon ska ramla på den så pennan körs upp i ögat. Usch! Det är fan inte lätt att vara mamma man oroar sig för allt. Snart vågar jag knappt ha fönsterna öppen utifall hon skulle lyckas klättra upp och ramla ut. Vi bor ju ganska högt och med asfalt under. Fan då skulle man ju aldrig föråta sig själv! Och kanske inte heller klara av att leva med sig själv.
Vet att jag är nojig. Men det där är väl typ det enda jag nojar över oxå. Otroligt hemska olyckor. Är ni likadana? Speciellt nu när det är fullfart på dom små liven.
Nog om det. Tur man har en blogg så kan kan försöka skriva in lite händelser i hennes utveckling så dom finns dokumenterade någonstans iaf. Man märker att det är en riktigt stor utvecklingsfas nu. Balansen har blivit mycket bättre. Hon går nu baklänges ganska långt, dansstegen hon gör när det är musik på har blivit mer avancerade. OCH hon går nu nerför stora trappor.
I förrgår på buspalatset klättrade hon upp själv på byggnaden med rutscherkanan och satte sig i banan och åkte ner själv!? Jäkla vilding!!
Och igår när jag var i vardagsrummet så var Gina ute i hallen och efter ett tag hör jag plötsligt hur tyst det är... Och när det är tyst, då är det alltid HYSS på gång. Mycket riktigt. När jag kommer ut i hallen sitter ungen i vagnen?!
Sista bilden, det var den synen jag möttes av när jag kom ut i hallen. Dom andra två är efter, då jag satte ner henne för att dokumentera hur detta klätteräventyr gått till.
Ja, det var lite uppdatering...
